Läroplan

Pedagogik

Pedagogik definieras som vetenskapen om uppfostran och undervisning, uppfostringskonst eller undervisningskonst.  Ordet kommer från det grekiska ordet paidagogike och betyder det som hör till uppfostran och vetande. En pedagog var i antikens Grekland en person som guidade eller ledde barn till och från skolan, och som hjälpte till med uppfostran och undervisning i hemmet. Idag kallas den som i sitt yrke använder sig av pedagogik i syfte att underlätta och främja inlärningen för pedagog.

Pedagogik är en vetenskaplig disciplin som studerar de påverkansprocesser som formar och förändrar människor, såväl barn som vuxna. I pedagogisk forskning studeras uppfostran, utbildning, lärande och undervisning, i både formella och informella sammanhang. Dessa forskningsområden genererar kunskap om pedagogiska processer som i sin tur leder till praktik och aktiviteter som utgör stöd till lärande. Pedagogik baseras på kunskap om hur och varför värderingar, kunskaper, färdigheter och förmågor uppstår, förmedlas, vidmakthålls och förändras, samt om hur meningsfulla utbildnings- och undervisningssituationer kan planeras och genomföras.

Pedagogik som vetenskaplig disciplin är både en samhällsvetenskap och en beteendevetenskap, och samtidigt en konstnärlig och praktisk vetenskap. Pedagogisk forskning utvecklar kunskap om olika pedagogiska praktiker i och utanför det formella utbildningssystemet. Pedagogik berör den allsidiga utvecklingen av människor i fysiskt, mentalt och moraliskt avseende, och grundforskning bedrivs i nära samarbete med andra vetenskapliga discipliner liksom med flera olika professionsfält. Pedagogik har en nära koppling till filosofi, psykologi, sociologi, biologi, kognitionsvetenskap och neurovetenskap.

Pedagogik som uppfostringskonst eller undervisningskonst där pedagogen bemästrar konsten att skapa relationer och att förmedla värderingar, kunskaper, färdigheter och förmågor. Konsten utgörs av det sätt eller den karaktär, stil eller uttrycksform som används i en lärande- och utvecklingsprocess,  eller i en undervisningssituation. Undervisningskonst handlar om konsten att få barn och elever att uppleva lärande som meningsfullt, lustfyllt och motiverande, och om att uppmuntra barn till nyfikenhet, självständighet, och kreativitet och tänkande. Konsten att kunna vara tydlig, beslutsam, närvarande, inlyssnande, fokuserad och verkligen se eleven var denne befinner sig är några av de mer svårbemästrade aspekterna av pedagogik. Utöver allmänbildning och ämneskunskaper, är livserfarenhet och personlig utveckling många gånger avgörande för hur pedagogen bemästrar undervisningskonsten.

Arbeta som pedagog

Att arbeta som pedagog kan innebära en mängd olika yrken men det är ofta förknippat med yrket som lärare eller att man arbetar med någon form av utbildning. Pedagoger kan också medverka i olika internationella projekt, till exempel inom SIDA eller i andra ideella organisationer som syftar till att utveckla utbildningsorganisationer. Pedagoger kan även arbeta som konsulter inom organisations-, ledarskaps- och kompetensutveckling. För denna typ av arbetsuppgifter är det lämpligt att kombinera de pedagogiska studierna med kurser i exempelvis psykologi, sociologi, statsvetenskap eller ekonomi.

Andra arbetsuppgifter som pedagoger kan ha finns inom områden som exempelvis läromedelsutveckling, journalistik med inriktning mot skola och utbildning, förlagsverksamhet och allmän informationsverksamhet. Kunskaper i pedagogik i kombination med kurser i exempelvis sociologi, statsvetenskap eller samhällsgeografi ger kompetens att arbeta med utrednings-, planerings-, utvecklings- och utvärderingsarbetsuppgifter.

De flesta pedagoger har någon form av eftergymnasial utbildning, ofta är de utbildade lärare, men kan även ha en annan högskole- eller en yrkeshögskoleutbildning. 

Pedagogik är ett brett kunskapsområde och pedagoger kan därför arbeta med en lång rad olika arbetsuppgifter inom statlig och kommunal förvaltning och även i näringslivet samt i ideella organisationer, liksom inom förskola, skola, högskola och folkbildning, på folkhögskolor och studieförbund.

Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

Vetenskaplig grund bidrar till att utveckla beprövad erfarenhet, och från den beprövade erfarenheten kommer kunskap om den egna verksamheten som behövs för att tolka vetenskapliga resultat. Mina observationer och beprövade erfarenheter motsäger inte de vetenskapliga resultaten. De mest grundläggande förutsättningarna för elevers lärande är följande:

1. Uppmärksamhet

För att lärande ska äga rum är det viktigt att eleven får möjlighet att vara uppmärksam på informationen som presenteras. Uppmärksamhet gör det möjligt att fokusera på relevanta detaljer, filtrera bort distraktioner och bearbeta informationen på ett meningsfullt sätt. Uppmärksamheten hos elever kan variera stort, beroende på miljön de vistas i och hur deras hjärna är konfigurerad.

2. Motivation

Upplevelsen av motivation är en nyckelfaktor för lärande. En elev som är motiverad har en stark vilja att lära och en positiv attityd gentemot inlärningsuppgifter. Motivation kan vara intrinsisk (driven av personliga intressen och belöningar) eller extrinsisk (driven av yttre belöningar eller konsekvenser). 

3. Meningsfullhet

För att kunna lära sig och förstå ny information behöver eleven göra kopplingar och skapa mening genom att relatera den till befintlig kunskap och erfarenhet. Detta innefattar att se mönster, dra slutsatser och integrera ny information i en befintlig kognitiv ram. Det är viktigt att eleven upplever sitt lärande som meningsfullt, och att se och sätta lärandet i en praktiskt och användbar kontext. 

4. Minnets kapacitet

Minnet spelar en avgörande roll i lärandeprocessen, och är ofta det som gör att elever lyckas eller misslyckas i sitt lärande. Förmågan att lagra och återkalla information gör det möjligt för oss att bygga kunskap och använda den i relevanta sammanhang. Arbetsminnet, som hanterar temporär lagring och bearbetning av information, samt långtidsminnet, som lagrar information över en längre tid, är viktiga komponenter i lärandet. Minnet kan tränas, men även överbelastas.

5. Återkoppling och utvärdering

Möjlighet att få återkoppling är en central del av lärandeprocessen. Genom att ge återkoppling på elevens (och lärarens) prestationer kan vi förstå våra styrkor och svagheter, korrigera brister och förbättra våra inlärningsstrategier. Utvärdering av inlärning, antingen självutvärdering eller extern utvärdering, hjälper oss att bedöma vår kunskapsnivå och identifiera områden som vi behöver arbeta mer med.

6. Ansträngning

Ansträngning, aktivt deltagande och interaktion med material och kunskap främjar lärande. Genom att engagera sig i diskussioner, praktiska övningar, problemlösning och tillämpning av kunskap blir inlärningen mer meningsfull och långvarig. Liksom i all annan träning krävs en ansträngning. Förmåga att anstränga sig är kopplat till de övriga förutsättningarna, och bör sättas i relation till elevens övriga förmågor.

7. Säker och stödjande miljö

En inkluderande, inspirerande, trygg och stödjande lärmiljö är viktig för att skapa en atmosfär där eleven känner sig bekväm att utforska, göra misstag och ta risker. Det främjar motivation, öppenhet och tillit, vilket i sin tur underlättar lärandet.

8. Neurodiversitet

Bland elever finns en stor variation av neurologiska förutsättningar och kognitiva funktionsförmågor. Det innebär att det finns en naturlig mångfald av olika sätt att tänka, känna, uppfatta världen, kommunicera och interagera med andra. Att ha kunskap om, förståelse för och att ta hänsyn till mångfalden är viktigt. Att kunna se den enskilda eleven som helhet, i synnerhet hjärnans upplevelser och kapacitet, och att i större utsträckning tillämpa undervisningsmetoder som är anpassad efter hjärnans funktioner och mentala processer kan bidra till att lärandet blir mer stimulerande, meningsfullt och framgångsrikt.

9. Självstyrt lärande

Lärande som bygger på känslan av frivillighet, delaktighet och valfrihet handlar om graden av autonomi och kontroll som eleven har över inlärningsprocessen. Målet med all utbildning, lärande och utveckling är att eleven senare i livet ska bli självständig och själv kunna styra sin egen kunskapsinhämtning. Självstyrt lärande ger en god grund för skapandet av självtänkande, självständiga, kritiska, kreativa och handlingskraftiga medborgare.

Självstyrt lärande, det vill säga autonom inlärning, innebär att eleven har större frihet och kontroll över sin egen inlärningsprocess har en positiv inverkan på lärande. Eleven motiveras av möjligheten att själv välja vad hen vill lära sig, när hen vill lära sig och vilka metoder hen vill använda. Självstyrning, valfrihet och personlig motivation fungerar som drivkrafter, och innebär att eleven tar initiativ, följer intressen, utforskar egna frågor och upptäcker kunskap på egen hand.

10. Tvingat lärande

Det är inte alltid eleven har möjlighet att själv styra över sitt lärande. Ibland måste eleven lära sig något som den kanske inte vill, eller på ett sätt eller på en tidpunkt som inte passar eleven. Eleven är tvingad att lära sig något utan att ha något eller väldigt lite inflytande över vad, hur eller när de lär sig. Tvingat lärande kan vara förknippad med yttre press, nationella kursplaner, betyg eller straff, som då “motiverar” eleven att lära sig.

Beroende på elevens förmåga och behov kan både autonomi och ansvar för egen inlärning eller en mer auktoritär struktur och kontroll över inlärningsprocessen användas. Tvingat lärande och självstyrt lärande förekommer i olika grader, och i olika undervisningssituationer och livssituationer.