Läroplan

Jag heter Jakob Waller och är pedagog, beteendevetare och legitimerad grund-, gymnasie- och vuxenutbildningslärare med humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering. Jag har fördjupade kunskaper i kognitiv psykologi och neuropedagogik, och har ett stort engagemang för barn och ungdomar. Jag har arbetat som pedagogisk ledare i 13 år, och har erfarenhet av såväl friskola som kommunal och statlig skola, samt Waldorf- och Montessoripedagogik. Jag är utbildad skolledare och har arbetat som sektionschef för särskilda undervisningsgrupper för elever med svårigheter att klara ordinarie skolgång.

Att ha träffat och undervisat tusentals elever i olika skolformer har varit ett privilegium. Det har gett mig mycket glädje, insyn i elevernas värld, värdefulla kunskaper och har väckt ett särskilt intresse för neurodivergenta elever i behov av stöd och anpassning. Grundat på mina erfarenheter är jag övertygad om att alla människor kan lära sig, och lyckas med vad som helst. I vilken utsträckning de gör det beror till stor del på vilken miljö de vistas i, vilket bemötande de får och vad de får uppleva. Kunskap om kognitiv psykologi och neurodiversitet har ofta visat sig vara avgörande för mina elevers lärande, i synnerhet elever som har neuropsykiatriska funktionshinder.

Jag älskar att arbeta med ledarskap, tydliggörande pedagogik och pedagogisk formgivning, och brinner för att utveckla intuitiva undervisningsmetoder och drömmer om ett samhälle där varje barns unika potential kan utvecklas. Läs mer om pedagogik här.

Välkommen att höra av dig!

Neurodiversitet är mångfalden och variationen av neurokognitivt fungerande inom vår art. Vissa av dessa variationer kan vara mer uppenbara, problematiska eller diagnosbara medan andra kan vara mer subtila eller mindre, eller inte alls, påverkande på en individs liv. Man brukar beskriva att funktionsvariationerna är på en skala, eller i ett spektrum.

En genomsnittlig begåvning eller väldigt hög intellektuell förmåga är också funktionsvariationer. Beroende på omgivande miljö, funktionsvariation och placering på skalan kan individer ha olika möjligheter och svårigheter. Vissa människor kan ha en hög eller normal funktionsnivå och andra har ett omfattande stödbehov. Svårigheterna och möjligheterna kan variera i olika miljöer och kan även förändras över tid.

Neurodivergens innebär att människor kan ha en funktionsvariation som fungerar på ett sätt som divergerar (skiljer sig) från samhällets normer för vad som anses “normalt”. Att vara neurodivergent kan alltså innebära att ens hjärna, sinnesupplevelser och kognitiva funktioner fungerar på ett annorlunda sätt jämfört med samhällets normer och föreställning av normalitet.

Ibland kan en funktionsvariation vara nedsatt jämfört med en tänkt normalvariation eller snarare att en funktionsvariation framträder som nedsatt i en viss miljö, medan den i en annan miljö kan vara en tillgång. Att vara blind är exempelvis inte en nedsättning i ett totalt mörkt rum. På liknande sätt behöver inte neurodivergens (exempelvis drag av autism eller ADHD) nödvändigtvis vara en nedsättning. I rätt omgivande miljö kan neurodivergens leda till fördelar, medan den kan framträda nedsatt i andra miljöer.

När individer med en avvikande eller nedsatt funktionsvariation begränsas i sina dagliga liv, i skolan eller i demokratiska processer på grund av den omgivande miljön uppstår ett hinder. Den bristande tillgängligheten i omgivningen brukar kallas för funktionshinder.

Begreppet neurotypisk används för att beskriva en människa vars funktionsvariation och beteendemönster inte begränsas av miljöer som anses vara "normala" eller typiska inom ett samhälle. En neurotypisk människa är vanligtvis en person som inte upplever några hinder i samhället, eller har någon större kognitiv eller neurologisk avvikelse. Begreppen neurotypisk och neurodivergent är inte absoluta eller binära, utan snarare användbara koncept för att förstå variationer i mänsklig neurologi och hur dessa variationer kan påverka en människas upplevelser och interaktioner i världen.

Enligt Karolinska Institutet KIND har upptill 18 procent av barn och unga i Sverige någon typ av diagnos som klassas som neurodivergens.

Neurodivergenta elever kan möta utmaningar i skolan av olika anledningar. Här är några möjliga faktorer som kan påverka neurodivergenta elever i skolan:

• Skolan är utformad utifrån en neurotypisk norm när det gäller inlärning och beteende. Detta kan göra det svårt för neurodivergenta elever att passa in i den traditionella klassrumsmiljön och följa den standardiserade undervisningen.

• Stigma och bristande förståelse för neurodiversitet kan leda till att elever inte får det stöd eller den respekt de behöver. Skolpersonalen kanske inte är medvetna om de specifika behoven hos neurodivergenta elever och kan därför inte tillhandahålla lämpligt stöd och anpassningar. Det kan leda till försämrade prestationer och en upplevelse av att vara annorlunda, utanför och inte passa in.
  
  
• Många neurodivergenta elever behöver tydlighet och struktur och kan ha svårigheter med snabba förändringar i rutiner och miljöer. Skolan kan vara en mycket intensiv miljö, med högt tempo och hastiga förändringar som kan upplevas distraherande och överväldigande.
  
  
• Vissa neurodivergenta elever kan ha ökad känslighet för sensorisk stimuli, såsom ljud, ljus, rörelser eller beröring. Skolmiljön kan vara överstimulerande, distraherande och svår att hantera för dessa elever.
  
  
• Vissa neurodivergenta elever kan ha svårigheter med kommunikation, både verbal och icke-verbal. Detta kan göra det svårt att uttrycka sina behov och förstå instruktioner eller sociala signaler i klassrummet.
  

Risken är stor att neurodivergenta elever exkluderas från lärande och utveckling, och inte kvalificerar sig till framtida studier eller yrken. Det är därför viktigt att skolan arbetar för att skapa en inkluderande lärmiljö där alla elever får det stöd och de resurser de behöver för att lyckas. Det kan innebära att anpassa lärmiljön och undervisningen, öka medvetenheten och förståelsen för neurodiversitet, och erbjuda stöd och anpassningar. Viktigt är att poängtera att alla elever, oavsett behov, gynnas av anpassade och inkluderande lärmiljöer.

Att organisera en skola och ett samhälle där även neurodivergenta elever får möjlighet att lyckas och nå sina fulla potential har stor betydelse. Förutom ett förbättrat psykiskt välmående och förbättrade framtidsutsikter för den enskilda eleven kan en ökad inkludering av neurodivergenta ha potential att generera en samhällsekonomisk vinst på 67 ± 17 miljarder kronor/år enligt beräkningar från EY (Ernst & Young). Det ligger alltså både ett stort mänskligt och ekonomiskt värde i att skapa inkluderande och anpassade lärmiljöer, arbetsplatser och samhällen som fungerar för fler och där neurodiversitet är normen.

De senaste tjugo årens kognitionspsykologiska och neurovetenskapliga forskning har förändrat tidigare idéer om människans möjligheter och begränsningar. Det gäller exempelvis hjärnans förmåga att förändras och anpassas i och av den omgivande miljön, och hur miljön påverkar hur gener kan aktiveras. Tillsammans med den psykologiska forskningen, till exempel mentala processer och arbetsminnets funktion och kapacitet, har vi fått nya kunskaper om människans förmåga att ta emot, lagra och bearbeta information. Denna samlade kunskap har naturligtvis även fått betydelse för den pedagogiska forskningen och praktiken. Mentala processer som perception, koncentration, motivation, uppmärksamhet, uthållighet, minne, tänkande, känslor, problemlösning, språk och kreativitet är betydande delar i pedagogisk verksamhet.

Neuropedagogik är namnet på detta framväxande tvärvetenskapliga området som kombinerar pedagogik, psykologi och neurovetenskap i syfte att förstå hur den mänskliga hjärnan reagerar i olika situationer och miljöer, hur den lär sig, hur den minns och hur denna kunskap kan tillämpas i skolan, i undervisning och för lärande. Förhoppningsvis kan denna holistiska syn på pedagogik även bidra till att förbättra utbildningspraxis, läroplansutformning och utbildningspolitiken.

Genom neuropedagogisk kunskap får vi pedagoger ytterligare och många gånger ett tydligare redskap som hjälper oss att förstå vad det är för bakomliggande mekanismer som gör att en elev lyckas eller misslyckas med sin koncentration, motivation, uppmärksamhet, läsning eller matematik. Genom att till exempel förstå hur arbetsminnet fungerar, och hur känslor och tankar påverkar lärande, kan vi utforma pedagogiska, sociala och fysiska lärmiljöer som gynnar elevens motivation och lärande.

Tydligast visar sig behovet av neuropedagogik vid olika funktionsvariationer där det finns inlärnings- och kommunikationssvårigheter. Utan de neuropedagogiska kunskaperna är det ofta svårt att förstå vad som är grunden till elevens svårigheter och behov. I skolan känner vi igen dessa, ofta neurodivergenta, elever på att de inte lyckas i sitt lärande trots massiva hjälpinsatser.

Neuropedagogik betonar vikten av ett positivt emotionellt klimat och en stimulerande lärmiljö som är anpassad efter hjärnans behov och funktion. Detta för att främja psykisk hälsa, motivation, självständighet, kreativitet, och dynamiskt och kritiskt tänkande och djupinlärning. Pedagogers kunskap, förhållningssätt och bemötande är avgörande, men även den omgivande fysiska miljön är viktig. Material, inredning och möblering, och sensoriska stimuli som ljus, ljud och färgsättning kan ha stor påverkan på lärande. Att använda sina sinnen, händer och kroppen, att vara ute i naturen och att praktiskt använda sina kunskaper är också betydelsefulla aspekter av neuropedagogik. Att beakta arbetsminnets och långtidsminnets funktioner och begränsningar, och att strukturera undervisningen så att inte arbetsminnet överbelastas är också en central tanke inom neuropedagogik. 

I korthet innebär neuropedagogik helt enkelt hjärnsmart eller hjärnvänlig pedagogik, och att pedagogen tar hänsyn till människan som helhet och i synnerhet hjärnans kapacitet i en undervisningssituation. Att i större utsträckning tillämpa en pedagogik som är anpassad efter hjärnans funktioner och mentala processer kan bidra till att undervisningen och lärandet blir mer stimulerande, meningsfullt och framgångsrikt för elever.